Entrero: Tankar, konst och snusk

Torsdagen har kommit och jag är fortfarande rastlös, lite flummig även om huvudet verkar sitta ovanpå halsen istället för att jag bär det under armen.
Jag har suttit och tänkt. Det har blivit mycket av den varan det senaste men nu så tänker jag på lösningar, jag tänker på hur en känsla, en tanke och något kan antingen lagas eller också att man byter en del av helheten för att få tillbaka det som försvunnit, bubblet och pirret eller ersätta det med lycka och glädje på annat sätt.
Det har hänt sanslöst mycket, på bara några få korta veckor, inte ens två månader än så har det varit ifrån bubbel till trubbel med bubbel och grubbel i övrigt.
Har kommit ifrån trubbel där magen knyter sig, där man oroar sig, och istället ser att om jag inte kan få ha bubbel enbart så finns det fortfarande bubbel i det lilla. Om jag inte kan vara kär så vet jag att jag kan göra annat, erbjuda mer och få ha kvar personen i min tillvaro och vara någon viktig tillbaka. En trygghet, en källa till lugn, någon som helt ärligt uppskattar någon för vem och vad de är utan egna tankar på egoism eller att utnyttja, någon man kan vända sig till och jag erbjuder ett lugnt hörn att besöka.
Någon att dela en öl med, kan ta med på en fest, ta en middag eller helg med ibland, någon som man kan få romantik och vänskap av men inte kärlek, någon man kan vara nära med men inte bunden till, en person som bryr sig om den andres välmående, om dennes känslor, att hjälpa eller bara skänka ett öra som lyssnar men inte dömer.

Jag önskar mer men har tänkt, funderat, klurat och vet att antingen eller så kan man skänka glädje, vänskap eller kärlek, romantik, dela skämt, dela tankar och syndiga upplevelser och idéer med, ge lite stadga och ändå bli nöjd. Jag behöver inte så mycket. Någon att prata med, någon att dela med, någon att vara nära med men inte någon som är enbart min och som jag kräver det av.
Inte hopplöst, bara inte vad jag trodde kanske, jag vet inte än. Jag vet inte om det blir så eller mer, men det är det jag har fått hittills och vill gärna ha kvar.
Jag vill helt enkelt se henne le och träffa henne mer när man kan.
Känns bra att veta att man kan hantera antingen eller och inte såras av endera valet.
Enda sättet att såras eller att bli nere vore att inte ha något kvar av det mer än minnen, att inte ses mer och göra det vi gör, att någon drar sig undan något man inte behöver vara rädd för.

Tillräckligt med drama och känslor nu för en dag.
Något mindre tungt och helt meningslöst. Jag har varit och klippt mig och ser inte ut som ett gotländskt utegångsfår längre. Stubbat skägget, rakat omkring för att forma det och sedan tagit en dusch. Ser helt fantastiskt välvårdad ut minus naglarna men det får ordnas imorgon när man känner sig mer fåfäng kanske.
Jag har också målat lite till och har ungefär under en timme kvar på nuvarandre målning och efter det så har jag ungefär 6-7 tavlor som jag vill göra.
Fyra, fem eller rentav sex med ens favoritställningar. Vet inte hur populärt det är för alla men något jag vill göra och hänga upp för mitt eget nöje och syndande. Också en stor målning av någon jag vill be vara min modell och som jag har fått grundfoton och massor av idéer utav om vad mer jag vill måla. Känns underbart att vara kreativ igen!

Nu ikväll så vill jag inte vara stilla. Jag vill göra något, jag vill ha sällskap en stund så ska hjälpa en god vän med att flytta lite, se var hon ska bo nu och kanske söka fler visa råd.
Sen blir det hem igen, läsa, måla lite till och kanske mycket syndigt tetas med en viss tjej om hon kommer vara inne. ^^

Förnöjer mig nu under eftermiddagen med Tao te ching och fann en vers som var underligt träffande i tankarna.

Det som finns och det som inte finns frambringar varandra
Svårt och lätt kompletterar varandra
Lång och kort formar varandra
Hög och låg vilar på varandra
Röst och ton klingar med varandra
Först och sist följer varandra

Säger det något särskilt om tillståndet i tankar och känslor? För om en kommer följer den andre och den andre följer den förste. Kanske därför man är förvirrad ibland då man bara väntar sig den ene?
Tror jag börjar komma i balans och får ett mer och mer renskrapat perspektiv.
Jag kan be om något men har inte erfarit att jag krävt det men fått ändå. Dock inte ena utan det andra.
Vad vill man egentligen? Jag har börjat se att det verkligen inte är allt eller inget.
Man kan ta någon och något för vad det är, inte vad man önskar. Jag slutar önska nu och bara ber om att få det som finns att ge efter förtjänst. Låter jag kravlös? Ja. Men jag vill inte ha mer om jag inte ges mer först heller.
Däremot så vill jag ha kvar det jag redan har fått då det är en skatt.

Kryptiskt och inte så lättolkat måhända men lycka är lycka oavsett storlek och även något litet är något stort för den som sätter värde på det.
Är man dum för det? Nej, inte enligt mig. Skönt att finna lite trygghet i sin egna filosofi.
Så vad kan det bli av det ändå? Tiden kan visa men oavsett vilket så gör det inte ont eller tynger. Tror att något ovant eller olikt det man varit med om eller vill ha kan vara något man behöver ibland.

För att vara mindre kryptisk nu då. Har staplat en stor hög med osannolikt bra böcker som ska läsas det närmaste. David Eddings, Dave Duncan, Mantak Chia, Tracey Cox och Margot Anand ska läsas. De tre sista först då de innehåller ett par mycket intressanta saker rörande yoni massage, punkter och små knep. Har återfunnit ett djupt och varaktigt intresse för det igen som är bra mycket intressantare än det mesta.

Finns över sextio olika sorters kyssar i kama sutra, minst lika många rörelser för fingrar och massor av punkter att använda var teknik på. Ställningar räknas i hundratal även om de baserar sig på ett fåtal grundställningar. När var du med om äkta variation sist?
Sitter och funderar på att jag på rak arm på kommer på 40 intressanta ställningar och minst 10 av dem är sådana som  räknas som "för" sköna.
Djup stimulering av afe zonen via ben på axlar, fötter mot bröstet så man pressar upp knäna. Ett ben upp för sidostimulering, ligga helt på sidan för det. Minst 3 olika varianter av ridning som kommer åt g-punkt eller afe-zonen och ytterligare en grundare variant som stöter emot ett annat område som är tämligen vanligt för fontänorgasmer. Bakifrån i lekmanstermer finns det ytterligare två riktigt bra, platt på mage, knäna bakåt, ligga eller stå armarna etc.
Ytterligare två varianter av missionär som kräver massor av kuddar eller en soffa med kant.
Ungefär i hälften av fallen så jobbar killen mest, en halva av det båda tillsammans och resten tjejen själv.
Jag funderar på hur lätt det är att lära ut sådant. Inte svårt alls kom jag fram till sen. Bara att lägga mycket på minnet på en gång.
Har inte alls gått in på munnen, läppar tunga, tänder, fingrar, händer, punkter, zoner, nerver, andning, energipumpar, medianer, tekniker, skruvar eller hur man kan blanda allt till något eget.
Får bli att skissa ned det där litegranna. ^^

Tisdagen kom förvånansvärt snabbt. Veckans början hängde inte i sig utan övergick direkt till följande dag i en glad liten ringdans som upprepas om och om igen.
Fick samtal om att jag skulle göra ytterligare ett test för arbetsgivaren. De anställningar och jobb jag har haft tidigare brukar nöja sig med en eller två intervjuer och kanske något test innan dem men nu börjar det bli tämligen många.
Gjorde personlighetstestet och fick inte ens reda på resultatet, om man var tokig eller ej, passande för tjänsten eller något annat. Ska dock bli intressant att få reda på svaret i sista ändan.
Ska man fortsätta vara en cyniker eller börja husera ett litet hopp på sparlåga eftersom de lägger så mycket tid och pengar för att avgöra om man verkar vara rätt man för jobbet?

Fick en behövlig dos visdom igår vilket jag skrev men det är fasen inte lätt. Man försöker vara respektfull, ge utrymme för tankar men man grubblar på trubbel trots att man känner ett sådant glädjande bubbel.
Kan man ta något sakta i taget och njuta av det stegvis eller borde man sätta sig ned, säga vad man har på hjärtat och ärligt och öppet förklara att det kan vara enkelt?
Att man inte vill kväva, ändra, binda eller göra någon illa eller att man själv inte far illa?
Att man kanske vill vara exklusiv genom att man inte hyser intresse för någon annan då jag tvivlar på att man alls får ut samma sak av någon random person. Lycka för lycka, respekt för respekt istället för öga för öga är inget svårt koncept men svårt att anamma. Behöver man välja nu eller kan man ta det när båda behöver det?
Jag är säker på hurdan jag är. Löjlig, stark, respektfull, mogen, tystlåten, har lärt mig att uttrycka känslor och tankar, social och också påväg någonstans nu. Är det något fel på något sådant om ens för en stund eller tänkte jag fel?
Jag är säker på att jag inte tänkte fel. Jag vet bara inte om alla är redo för något sådant alla gånger.

Fortsätter att grubbla och tänka lite nu och väntar. Väntar på att få höra. Kanske på att få diskutera, kanske på att ses för att påminna om att man inte är hemsk.

För en gångs skull så ligger solen på, temperaturen stiger och man börjar känna att det kan bli vackert och lummigt snart igen. Visserligen kommer det att ta ett tag men tanken börjar gro och ersätta drömmarna med verkligheten.

Värmen och dagen till ära så bestämde jag mig för att ta en promenad för att rensa tankarna och få lite visa råd. Begav mig ned på stan, traskade i små pölar som alltmer torkar och där hägrade kaffeoasen.
Slog mig ned, sörplade på det svarta guldet och väntade. Snart så kom hon och jag fick lätta lite på tankarna och prata av mig även om kaffeoasen inte riktigt inbjuder till ostörd konversation.

Vidare så har jag fått för mig att skriva lite på en ny stygg historia, tantsnusk eller erotisk novell kan man säga, baserad på minnen och fantasier. Det är sanslöst hur underhållande ett sådant projekt kan vara. Funderar på om man kan väva in lite av sina knep och tekniker i det där för att ge det hela något som man ser fram emot.
Inte allt för då skulle jag fortfarande skriva när sommaren var över men något litet, en portion eller två.

Känslorna är ungefär lika lugna som en säck med nyfångade rävar men visdomen härskar och det finns mycket att göra om man så vill så tiden går. Funderar på att göra något besök nedåt Växjö för att träffa vänner och bedriva tiden då jag fortfarande väntar på besked. Denna väntan. Man väntar på vänners svar, jobbens svar, romansens svar. Det är tur att man är tålmodig och kan roa sig själv.

Något helt nytt är att man nu har blivit morbror igår kväll! En liten krabat har kommit till världen av en syster yster som har satt ned sina bopelare och verkar väldigt lugn och lycklig. Förunderligt hur något sådant kan påverka en själv till det bättre trots sin fördomar gentemot barn. Familj räknas mer än man tror.

Dagen har varit ganska så vacker. Det har blåst, det har varit molnigt men solen har tittat fram. Blå färg spred sig över skyarna och humöret steg i takt med plusgraderna.
Jag hade egentligen inget särskilt för mig men fick pengar på kontot liksom de flesta andra. Duktig som man är så betalar man räkningarna och inser att man har hyfsat mycket över. Så pass att jag fick tummen ur och bestämde mig för att åka till IKEA och investera i ett nytt skrivbord. Det gamla började inte se mycket ut för världen. Flagnat fanér, rangligt och för litet egentligen.
Passade på att besöka en väldigt god vän när jag ändå var där uppe. Visserligen var jag inte på topphumör och lite trött men det var fantastiskt roligt att se honom igen.
Slarvar på tok för mycket med sådant har jag insett.

Väl hemma så sätter man sig och blir som ett barn igen. Jag kan bli en Emil ibland men nu var det en riktigt glad unge i en vuxen mans kropp som befann sig här. IKEA-möbler är som lego för vuxna och jag kände mig som en bäver som fått syn på ett överblivet lastat timmerflak precis intill boendet vid en damm.
Jag skruvade, jag hamrade, fick en plågsam blåsa eller två rentav. Det är nackdelen med mjuk hud på händerna, man kan inte göra något praktiskt utan blåsor men så värt det.
Så en hurts och ett nytt skrivbord, ack så stiliga båda två. Allt iordning, allt på sin plats och nu har man resten av helgen att tänka på. Förmodligen blir det till att måla, åka iväg och störa en vän och tigga kaffe och sällskap och främst att se fram emot nästa vecka.
Tao bryr sig inte nämnvärt men någon eller något har lett rätt brett åt mig det senaste så jag hoppas på att få träffa och ha en dejt, dag, afton eller vad som med den där underbara tjejen som svept in i min tillvaro.
Sanslöst vad mys- och gossjuk man kan bli trots att det inte var längesedan jag fick en så stor dos av det att det hade räckt för en ett halvår åt vem som helst. Kan en person vara beroendeframkallande? Jag har fått starka bevis för att så kan vara fallet.

Läser också vidare i Elizabeth Moons senaste alster om Paksenarrion, nu om "The kings of the North". Roligt när en författare återvänder till samma sagovärld som de målat upp tidigare och fortsätter och tar vid där det sista slutade.
Efter det så har jag nu bestämt mig för att läsa om Robert Jordan. Alla de böckerna ska varvas med snusk och sex, tekniker och ställningar som jag kommer ta mer seriöst och skriva ned här. En ny kategori för det. Ytterligare en för tavlor, skisser och andra målningar.

Det är lite smått underhållande att ha blivit satt på att studera något inför en arbetsintervju.
Man fick veta att man skulle komma dit, intervjuas, och sedan få göra någon form av test om ens kunskaper.
Dagen var inne, man var på plats och i tid och får då beskedet att man istället ska få en mindre genomgång av vad arbetsuppgifterna kommer att innebära och hur programmen man ska arbeta med fungerar. Två av tre kunde man redan och det sista existerar endast inom företagsvärlden.
Så kort sagt, relationer i databaser, kunde man det? Med strålande klarhet. Kunde man hur deras databas var upplagd? Icke och det behövde man inte heller utan något man lär sig. Så varför studerade jag extra i veckan? Lärde mig åtminstone fina ord för att uttrycka det jag redan kunde. Så nöden i onödan.
Illa att man gått och känt sig som en höna på amfetamin som har för många kycklingar att hålla koll på.

Nu till att tänka över något betydligt intressantare. I veckan så var någon stackars människa konfunderad över det här med att få muskelvärk i tunga och käke vid oralsex.
Har man studerat och tränat det där så tänker man inte ens på det, men när någon säger det högt så insåg man att man tränat det och inte lider av de besvären.

Det är rätt intressant, hela konceptet med oralsex och jag erkänner att jag går på taoisternas synpunkt, att det är något man behöver träna på och bör göra. Tracey Cox skriver i flera av sina böcker att får man inte det av en partner så gör man rätt i att leta efter någon som gör det. Vet inte om jag går så långt men hade blivit ytterst besviken annars.
Bläddrade igenom Vägen till Orgasm av Mantak Chia som skriver ned de gamla taoisternas synpunkter och ger ett flertal intressanta tips om oralsex även känt som tungans kung fu.

För att korta ned vad han säger så bör man träna upp tungan, koncentrera sig på de yttersta delarna såsom blygdläppar och klitoris. Om man blir trött snabbt så variera med att suga försiktigt på sagda delar.
Med fördel så kan man även använda fingrarna samtidigt och tänka på triangeln som tjejers underliv formar med brösten. Stimulering genom att ge oralsex och smeka en eller båda bröstvårtor dvs.
Den viktigaste punkten enligt taoister var att hålla ut för att få kvinnan att börja koka. De betraktar kvinnor som vatten som hettas upp sakta och män som eld och är heta ifrån början men kan slockna snabbt.
Det bästa sättet att få en kvinna att koka är då oralsex och inte sluta förens de bönar och ber om samlag.
Den biten tilltalar rätt mycket, särskilt om man gillar att retas, dra ut på det och vet hur man kan hålla någon på gränsen.

Funderar på om man inte skulle titta igenom sina böcker om ämnet för att komma ihåg lite knep och tekniker samtidigt som man sippar på ett glas bärnstensfärgad whiskey.
Vet iallafall att jag kommer att sitta och fundera på en viss person och vara ytterst gos och myssjuk. Pilsk? Sshhh!

Begynnelsen av den nya veckan, en måndag och den är snart över. Vanligen brukar måndagar inte tillhöra den bättre sjundedelen utav ens liv. Jag funderar på om det är sant dagen till ära.
Hade ett förvånansvärt djupt samtal igår, både med inlevelse och förklaringar som ledde till ett konsensus.
Både att tala och att lyssna. Visst verkar livet spela en sina små spratt eller om det bara är ens egna tankar?
Man ska inte ta saker för givet och man ska inte heller tyngas ned för mycket av fundera på vad som är oklart alla gånger, men i detta fallet så behövdes det parlamenteras, överläggas för att kvoten skulle stämma överens med en gemensam nämnare.
Eller för att säga det på annat vis, inget är bråttom men ingen kommer springa iväg på annat håll heller vilket känns bra. Det är något jag tänkt på under dagen så därför jag funderar över just måndagar.

Har också haft en synnerligen rolig förmiddag med att spika ihop en rolig idé som ur en viss synvinkel kan liknas vid en interdimensionell transportmackapär gjord utav en elvisp och överblivna glöggskedar. Egentligen så var det bara roliga kuponger men de kan vara ack så värdefulla för den som mottager.
Planerar också en rolig afton, en syndens afton. Generellt så har de flesta inte så många idéer om hur man inreder ett rum syndigt, romantiskt eller roligt verkar det som. Åtminstone verkar fallet vara så när man läser i diverse forum.

Vanligen så kan folk tända lite ljus. Det är en bra början!
Några kanske tänker på att byta ut sängkläderna? Det är som taget ifrån kama sutra så den biten verkar också bra.
Choklad är något ytterst syndigt och gott på köpet så det verkar självskrivet.
Intressanta underkläder? Det hjälper och gör saker intressantare.
Vad mer kan folk tänka sig? Champange? Inte fel med lite bubblor.
Lite dämpad och skön musik, gärna aukustiskt eller annat som förhöjer den romantiska eller erotiska aftmosfären? Så långt är jag mer än med men har kommit på ytterligare några intressanta idéer. De är måhända inte originella allihopa men definitivt intressanta!
Ska fortsätta att snickra på det där nu när man har lite inspiration. Efteråt kanske jag rentav berättar vad jag hittade på för den intresserade. Någon mer som fick idéer nu?

I övrigt, en fortsatt lugn afton, en lugn vecka än så länge med lite plugg, träning och intervju som närmar sig. Kanske blir något annat intressant med måhända? Det vore inte alls fel.

I ett försök att göra saker och ting klara för mig själv så tänkte jag testa på det här med att blogga.
Inte så mycket för att söka validering eller bekräftelse utan snarare för att få ordning på tankar, känslor och planer.

Det händer väldigt mycket i min tillvaro nu och saker har börjat vända mot det bättre.
Till att börja med så har jag ett tag kämpat med att plocka upp delarna av mig själv, byta ut vissa utav dem, förbättra dem och bli den sorts person jag vill vara.
Det är inget som sker på en dag utan det här har tagit veckor, månader men med samma elegans som någon som skär bröd med en motorsåg har jag ryckt upp mig själv. Först kom jag över att vara ensam, sedan lärde jag mig att uttrycka mig själv och fylla vardagen med något som inte gjorde den så enahanda.
Innan så sa jag ofta: vad ska jag göra idag, vad ska jag göra i veckan? och oftast blev svaret: jag vet inte.

Istället så vet jag nu att jag vill träna, jag vill måla, göra något kreativt. Jag vet att jag vill arbeta och göra bra ifrån mig, förtjäna min lilla hörna av världen och bygga ut den, fylla den med liv, rörelse, fläkt och flärd och även ett lugnt centrum.
Ett längre tag trodde jag att jag skulle behöva jobba på att bli den som är översocial, måste stå i centrum, lära mig att prata på vissa sätt för att fylla tystnad, fånga någons uppmärksamhet.
Det jag kom fram till istället är att det faktiskt finns folk som gillar en tyst, eftertänksam person som oavsett känsla kan uttrycka dem, kan visa värme men att jag faktiskt kan välja vilka det ska vara som ser mig, hör vad jag säger. Det behöver inte vara att alla ska se mig, att alla ska höra mig.
Det finns dem som gillar när man är stark, självständig, eftertänksam, mysig, trygg och lojal kille som verkligen trivs med att vara sig själv och jobbar på att stärka de sidorna av sig själv istället för att försöka bli någon man inte är.

Jag kan erkänna att jag inte letade en sådan person som jag funnit. Det var inte någon plan, inte något som var utstuderat, planerat eller målet för något men det hände att jag hittat en person.
Tanken är inte att jag hänger hela min lycka, tillvaro eller validerar mig själv utifrån den här personen men däremot så vet jag också att hon gör mig extra glad, pirrig, bubblig och uppåt.
Hon är inte ensam ansvarig för att lysa upp allt, hon är inte solen men hon är definitivt det som gör att jag luktar på blommorna, njuter av hur hjärtat tar små kullerbyttor bara vid tanken på henne, att jag känner mig pirrig och uppåt när jag vaknar på morgonen och vill göra så mycket annat också.
Det är underligt hur mycket man kan tänka på någon och vara helt nöjd med det. Jag tänker på mig själv, att jag ska må bra, utvecklas och gå vidare men jag säger att hon gör det roligare, fluffigare, mer pirrigt och intressant.
Så jag säger det. Jag är kär. Underligt värre, inte sant? När det inte var det man letade efter utan det hände av sig självt genom att vi pratade, delade och hade roligt med varandra.

Jag uttrycker mig väldigt underligt, spretigt men jag har lite planer för hur jag vill utveckla den här bloggen med. Det ska inte vara bilder på fikat, det ska inte vara hur man tränat och inte heller ett altare för att tillbe mig själv.
Förmodligen kommer jag vända den mot konst, vad jag själv målar, skissar och ritar. Även en hel del om sex, relationer, en och annan snurrig och flummig kommentar om vardagen och även om den tjejen jag träffar.

Det är jätteroligt att man hittar någon som vill ta det lugnt med en och samtidigt göra allt samtidigt. Det känns skönt att man kan berätta något för någon och känna att denne värderar det, dela sina känslor trots att det kan vara svårt ibland, ge och ta glädje i lika delar och lära känna någon som är så lik och olik en själv. Det bästa är att det inte är bråttom, det är inget att allt måste hända på samma gång och vara för intensivt trots att båda vill så mycket på en gång men är kloka nog att vilja ta det lugnt också.
Som jag ser det så är det inte osäkerhet, det är att man vill skydda sig själv men känner sig säker och trygg med den andra också och inte vill schabbla till något. Ser hon något hos mig som är värt att ha? Betraktar hon mig som jag betraktar henne?

Betraktar jag mig själv nyktert och har kommit fram till att saker har börjat gå som jag vill? Ja, det gör jag.
Under stor måne och med våren framför sig, saker börjar äntligen röra sig åt rätt håll och jag känner mig kreativ igen och vill göra saker som fortsätter att gå mot rätt håll, roligt som seriöst, lugnt som snabbt. Jag är helt enkelt som en katt som trillat ned i en tunna grädde och har bestämt mig för att äta mig ut men i min egna takt.