Entrero: Tankar, konst och snusk

Torsdagen har kommit och jag är fortfarande rastlös, lite flummig även om huvudet verkar sitta ovanpå halsen istället för att jag bär det under armen.
Jag har suttit och tänkt. Det har blivit mycket av den varan det senaste men nu så tänker jag på lösningar, jag tänker på hur en känsla, en tanke och något kan antingen lagas eller också att man byter en del av helheten för att få tillbaka det som försvunnit, bubblet och pirret eller ersätta det med lycka och glädje på annat sätt.
Det har hänt sanslöst mycket, på bara några få korta veckor, inte ens två månader än så har det varit ifrån bubbel till trubbel med bubbel och grubbel i övrigt.
Har kommit ifrån trubbel där magen knyter sig, där man oroar sig, och istället ser att om jag inte kan få ha bubbel enbart så finns det fortfarande bubbel i det lilla. Om jag inte kan vara kär så vet jag att jag kan göra annat, erbjuda mer och få ha kvar personen i min tillvaro och vara någon viktig tillbaka. En trygghet, en källa till lugn, någon som helt ärligt uppskattar någon för vem och vad de är utan egna tankar på egoism eller att utnyttja, någon man kan vända sig till och jag erbjuder ett lugnt hörn att besöka.
Någon att dela en öl med, kan ta med på en fest, ta en middag eller helg med ibland, någon som man kan få romantik och vänskap av men inte kärlek, någon man kan vara nära med men inte bunden till, en person som bryr sig om den andres välmående, om dennes känslor, att hjälpa eller bara skänka ett öra som lyssnar men inte dömer.

Jag önskar mer men har tänkt, funderat, klurat och vet att antingen eller så kan man skänka glädje, vänskap eller kärlek, romantik, dela skämt, dela tankar och syndiga upplevelser och idéer med, ge lite stadga och ändå bli nöjd. Jag behöver inte så mycket. Någon att prata med, någon att dela med, någon att vara nära med men inte någon som är enbart min och som jag kräver det av.
Inte hopplöst, bara inte vad jag trodde kanske, jag vet inte än. Jag vet inte om det blir så eller mer, men det är det jag har fått hittills och vill gärna ha kvar.
Jag vill helt enkelt se henne le och träffa henne mer när man kan.
Känns bra att veta att man kan hantera antingen eller och inte såras av endera valet.
Enda sättet att såras eller att bli nere vore att inte ha något kvar av det mer än minnen, att inte ses mer och göra det vi gör, att någon drar sig undan något man inte behöver vara rädd för.

Tillräckligt med drama och känslor nu för en dag.
Något mindre tungt och helt meningslöst. Jag har varit och klippt mig och ser inte ut som ett gotländskt utegångsfår längre. Stubbat skägget, rakat omkring för att forma det och sedan tagit en dusch. Ser helt fantastiskt välvårdad ut minus naglarna men det får ordnas imorgon när man känner sig mer fåfäng kanske.
Jag har också målat lite till och har ungefär under en timme kvar på nuvarandre målning och efter det så har jag ungefär 6-7 tavlor som jag vill göra.
Fyra, fem eller rentav sex med ens favoritställningar. Vet inte hur populärt det är för alla men något jag vill göra och hänga upp för mitt eget nöje och syndande. Också en stor målning av någon jag vill be vara min modell och som jag har fått grundfoton och massor av idéer utav om vad mer jag vill måla. Känns underbart att vara kreativ igen!

Nu ikväll så vill jag inte vara stilla. Jag vill göra något, jag vill ha sällskap en stund så ska hjälpa en god vän med att flytta lite, se var hon ska bo nu och kanske söka fler visa råd.
Sen blir det hem igen, läsa, måla lite till och kanske mycket syndigt tetas med en viss tjej om hon kommer vara inne. ^^