Grubbel, grubbel, trubbel och bubbel
Tisdagen kom förvånansvärt snabbt. Veckans början hängde inte i sig utan övergick direkt till följande dag i en glad liten ringdans som upprepas om och om igen.
Fick samtal om att jag skulle göra ytterligare ett test för arbetsgivaren. De anställningar och jobb jag har haft tidigare brukar nöja sig med en eller två intervjuer och kanske något test innan dem men nu börjar det bli tämligen många.
Gjorde personlighetstestet och fick inte ens reda på resultatet, om man var tokig eller ej, passande för tjänsten eller något annat. Ska dock bli intressant att få reda på svaret i sista ändan.
Ska man fortsätta vara en cyniker eller börja husera ett litet hopp på sparlåga eftersom de lägger så mycket tid och pengar för att avgöra om man verkar vara rätt man för jobbet?
Fick en behövlig dos visdom igår vilket jag skrev men det är fasen inte lätt. Man försöker vara respektfull, ge utrymme för tankar men man grubblar på trubbel trots att man känner ett sådant glädjande bubbel.
Kan man ta något sakta i taget och njuta av det stegvis eller borde man sätta sig ned, säga vad man har på hjärtat och ärligt och öppet förklara att det kan vara enkelt?
Att man inte vill kväva, ändra, binda eller göra någon illa eller att man själv inte far illa?
Att man kanske vill vara exklusiv genom att man inte hyser intresse för någon annan då jag tvivlar på att man alls får ut samma sak av någon random person. Lycka för lycka, respekt för respekt istället för öga för öga är inget svårt koncept men svårt att anamma. Behöver man välja nu eller kan man ta det när båda behöver det?
Jag är säker på hurdan jag är. Löjlig, stark, respektfull, mogen, tystlåten, har lärt mig att uttrycka känslor och tankar, social och också påväg någonstans nu. Är det något fel på något sådant om ens för en stund eller tänkte jag fel?
Jag är säker på att jag inte tänkte fel. Jag vet bara inte om alla är redo för något sådant alla gånger.
Fortsätter att grubbla och tänka lite nu och väntar. Väntar på att få höra. Kanske på att få diskutera, kanske på att ses för att påminna om att man inte är hemsk.
Fick samtal om att jag skulle göra ytterligare ett test för arbetsgivaren. De anställningar och jobb jag har haft tidigare brukar nöja sig med en eller två intervjuer och kanske något test innan dem men nu börjar det bli tämligen många.
Gjorde personlighetstestet och fick inte ens reda på resultatet, om man var tokig eller ej, passande för tjänsten eller något annat. Ska dock bli intressant att få reda på svaret i sista ändan.
Ska man fortsätta vara en cyniker eller börja husera ett litet hopp på sparlåga eftersom de lägger så mycket tid och pengar för att avgöra om man verkar vara rätt man för jobbet?
Fick en behövlig dos visdom igår vilket jag skrev men det är fasen inte lätt. Man försöker vara respektfull, ge utrymme för tankar men man grubblar på trubbel trots att man känner ett sådant glädjande bubbel.
Kan man ta något sakta i taget och njuta av det stegvis eller borde man sätta sig ned, säga vad man har på hjärtat och ärligt och öppet förklara att det kan vara enkelt?
Att man inte vill kväva, ändra, binda eller göra någon illa eller att man själv inte far illa?
Att man kanske vill vara exklusiv genom att man inte hyser intresse för någon annan då jag tvivlar på att man alls får ut samma sak av någon random person. Lycka för lycka, respekt för respekt istället för öga för öga är inget svårt koncept men svårt att anamma. Behöver man välja nu eller kan man ta det när båda behöver det?
Jag är säker på hurdan jag är. Löjlig, stark, respektfull, mogen, tystlåten, har lärt mig att uttrycka känslor och tankar, social och också påväg någonstans nu. Är det något fel på något sådant om ens för en stund eller tänkte jag fel?
Jag är säker på att jag inte tänkte fel. Jag vet bara inte om alla är redo för något sådant alla gånger.
Fortsätter att grubbla och tänka lite nu och väntar. Väntar på att få höra. Kanske på att få diskutera, kanske på att ses för att påminna om att man inte är hemsk.
Kommentarer
Trackback
