Soldyrkan
Jag vet inte hur det kommer sig men veckan har haft en slagsida åt allvar, eftertanke och begrundan hittills.
Det bär emot men kan ju dels peka åt väntan på svar ifrån arbetsgivaren, jag kan kasta en blick mot levernet som man börjat försumma en aning, kanske rentav åt hur man hanterat sitt tillstånd som singel.
Skrev ju att jag gjort test igår och nu fick jag svaret. Inte strålande men godkänt och inom ramarna för vad man minst ska kunna. Underbart att de använde en helt annan version än den man själv är van vid där vissa av menyerna eller knapparna inte finns med längre.
Levernet har gått sådär. Försummat träningen litegranna men ska ta ett krafttag och sätta upp ett nytt schema för den. Löpning och armar, rygg, mage, bröst om varannat för att komma i form och må bättre, slippa smärta och sova som en klubbad säl. Om det ger övriga bonusar såsom att man kan lyckas bättre på andra fronter så inte mig emot men inte målet för det hela.
Tillståndet som singel. Ack, jag var som sagt påväg att bli lite förälskad men inser nu vad det var, något kort, en liten romans och dos av närhet som öppnade båda två för möjligheten att sluta vara destruktiva och börja se sig omkring. Fick den insikten för ett bra tag sedan men inte klätt den i ord förens nu.
Borde egentligen vara nedslående, att veta att man inte var den rätte, åtminstone just nu, men det är det inte. Lärde känna varandra på något sätt väldigt snabbt och vill inte tappa kontakten men går vidare med att flörta, dejta och träffa på egen hand vilket hon också gjort nu.
Så imorgon då, en dejt. En helt normal dejt, inte snackat något särskilt i förväg, hon vet inte så jättemycket om mig och jag inte så jättemycket om henne men det ska bli spännande. Inte blint men inte mycket sikt heller så får se om man törnar in i något eller om det blir mer lyckat än vad man kan tro.
Nu den eviga frågan: hur ska man bete sig på en dejt? Ska man spela macho, dum, smart, vara rolig, säga korkade platityder och ge komplimanger eller vara sig själv? Vet ej tusan då alla har sitt egna sätt.
Tänkte som så att jag går in, är mig själv, social, öppen, ärlig och är öppen för det mesta men lämnar lite mystik kvar, inte berättar allt med en gång. Verkligen inte vara en yster bäver som börjar gnaga på henne med en gång.
Och sist men inte minst, vad fasen hände med solen? Det hela började bra och nu döljer den sig blygt bakom gråa moln. Den får visa sitt anlete snart så jag kan gå ut och betyga den min vördnad genom att dansa naken runt ett träd om det behövs eller något sådant för att få den intresserad av att stanna kvar. Eller är det så man skrämmer bort den? Vem tusan blottade sin rumpa för solen?!
Det bär emot men kan ju dels peka åt väntan på svar ifrån arbetsgivaren, jag kan kasta en blick mot levernet som man börjat försumma en aning, kanske rentav åt hur man hanterat sitt tillstånd som singel.
Skrev ju att jag gjort test igår och nu fick jag svaret. Inte strålande men godkänt och inom ramarna för vad man minst ska kunna. Underbart att de använde en helt annan version än den man själv är van vid där vissa av menyerna eller knapparna inte finns med längre.
Levernet har gått sådär. Försummat träningen litegranna men ska ta ett krafttag och sätta upp ett nytt schema för den. Löpning och armar, rygg, mage, bröst om varannat för att komma i form och må bättre, slippa smärta och sova som en klubbad säl. Om det ger övriga bonusar såsom att man kan lyckas bättre på andra fronter så inte mig emot men inte målet för det hela.
Tillståndet som singel. Ack, jag var som sagt påväg att bli lite förälskad men inser nu vad det var, något kort, en liten romans och dos av närhet som öppnade båda två för möjligheten att sluta vara destruktiva och börja se sig omkring. Fick den insikten för ett bra tag sedan men inte klätt den i ord förens nu.
Borde egentligen vara nedslående, att veta att man inte var den rätte, åtminstone just nu, men det är det inte. Lärde känna varandra på något sätt väldigt snabbt och vill inte tappa kontakten men går vidare med att flörta, dejta och träffa på egen hand vilket hon också gjort nu.
Så imorgon då, en dejt. En helt normal dejt, inte snackat något särskilt i förväg, hon vet inte så jättemycket om mig och jag inte så jättemycket om henne men det ska bli spännande. Inte blint men inte mycket sikt heller så får se om man törnar in i något eller om det blir mer lyckat än vad man kan tro.
Nu den eviga frågan: hur ska man bete sig på en dejt? Ska man spela macho, dum, smart, vara rolig, säga korkade platityder och ge komplimanger eller vara sig själv? Vet ej tusan då alla har sitt egna sätt.
Tänkte som så att jag går in, är mig själv, social, öppen, ärlig och är öppen för det mesta men lämnar lite mystik kvar, inte berättar allt med en gång. Verkligen inte vara en yster bäver som börjar gnaga på henne med en gång.
Och sist men inte minst, vad fasen hände med solen? Det hela började bra och nu döljer den sig blygt bakom gråa moln. Den får visa sitt anlete snart så jag kan gå ut och betyga den min vördnad genom att dansa naken runt ett träd om det behövs eller något sådant för att få den intresserad av att stanna kvar. Eller är det så man skrämmer bort den? Vem tusan blottade sin rumpa för solen?!
Kommentarer
Trackback
